måndag 31 januari 2011
jag vet inte vad jag vill längre, jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv nå mer. när jag va liten visste jag precis vad jag ville göra, jag visste allt då. nu vet jag ingenting. jag önskar att allt bara va som förut, att allt skitsnack man fick höra bara gick rakt igenom öronen på en. att man sket i allt, men nej, så är det inte nu. istället för att allt går igenom en så fastnar allt inom en. allt fastnar på insidan av kroppen. det är därför man inte visar någonting heller, man vill inte visa något. man vill inte att folk ska bry sig om man är sårad. men vill bara stänga in sig och vara för sig själv. bara bry sig om sig själv, fast man vet att man har många som man måste bry sig om, som man vill ha kvar. som man igentligen vill vara med. även om man vill stänga in sig, så finns det alltid någon. det finns alltid nån som kan hjälpa en. det kanske inte funkar på första, andra eller tredje försöket. Men efter ett tag kommer allting att gå bra. efter ett långt tag kanske allt kommer bli bra en dag, men det är bara du som kan se till att det blir så, så som du vill att det ska blir.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar