försök inte vara någin som du igentligen inte är.

Ja, vad ska jag säga. Jag har ingenting att säga igenligen. Ändå har jag så mycket att skriva..vart ska jag börja? Efter allt, hela ens liv, så försvinner inte minnen. Eller hur? Alla minnen från när man va liten finns kvar, det finns både bra och dåliga. Vissa har fler bra, andra fler dåliga. Bra minnen för mig är när vi åkte utomlands, eller va bland mycket folk på sommaren och hade kul. När jag alltid, varje dag lekte med chelsie. Allt va så underbart. De enda dåliga som kunde hända va om en barbie docka tappade huvudet, eller om färgpennan slutade fungera, eller om man inte hade nån att leka med. Vad gjorde man då? Jo, man satte tillbaka huvudet på barbien, slickade på pennan så fick den tillbaka färgen och hade man ingen att leka med tog man fram en leksak och satt och lekte med. Man kunde leka i timmar inne på rummet och bara skita i allt annat. Bara bry sig om det man gjorde i just den stunden. Så är det inte nu längre. Händer det någonting dåligt är det de enda man tänker på,hela tiden. Spelar ingen roll om du gör någonting annat. Om du är med någon eller om du sitter på lektion eller om du lyssnar på musik. Det finns alltid inom dig iallafall,eller hur? Hur mycket du än vill ignorera det som är dåligt finns det där iallafall, även om du inte vill det. Det sitter liksom fast inom dig, de skär upp dig inuti...det gör ont. Det gör så ont att man till slut blir van vid smärta. Gör du illa dig skiter du i de, de som finns inom dig gör så jävla mycke ondare. Du slutar att känna fysisk smärta. De enda du tänker på är ditt psykiska, allt som gör ont...Allt blir sämre och ingenting blir bättre. Är någonting dåligt, är allting dåligt. Du kan inte koncentrera dig på någonting, det du igentligen tycker är kul är skit tråkigt och du skiter i de. Du bryr dig inte ens ett jävla skit om någonting längre, även fast du vill det. Även om du försöker med någonting du igentligen tycker är kul och misslyckas med det, då HATAR du de. du vill aldrig göra om de, de är skit.eller hur?
Jag vet inte hur ni känner och så,men jag är säker på att det är ganska många som känner såhär..jag hoppas inte de,men i alla fall..
Hoppas ni får det bättre/Mimmi Sandell